Efter att återigen väntat länge på en taxi så kommer vi i alla fall till nationalparken, och vi ber chauffören komma tillbaka efter ca 4 timmar. Vandringslederna visar sig dock vara mycket mindre än vad vi trott, så vi hinner traska dom allihop. Det är riktigt vackert och riktigt mycket ödlor som prasslar och ilar omkring när vi kommer gående. Mount Sage har också högsta punkten på BVI, det lustiga är att den punkten är utmärkt på ett ställe med precis noll sikt någonstans överhuvudtaget. :)
Det är stor variation på växtligheten på de olika lederna, på vissa ställen har man också planterat in träd av olika slag. Jag fascineras av växter som hänger fast i andra växter genom att krama om dem med sina rötter.
Vi hittar en led som är lite avsides och bara halvvägs utmärkt på kartan, Jonas går först och får titt som tätt ta bort spindelnät från ansiktet, inte så mycket använd tydligen. Här är det betydligt mer ödlor och dylikt i rörelse. Dessutom lyckas i få syn på en eremitkräfta. De bor tydligen här uppe på berget, men de tar sig ner till stranden en gång per år för att fortplanta sig och hitta ett nytt skal. Det tycker jag är ganska häftigt för det är lååångt till stranden häruppifrån.
Långt till stranden som sagt...
Efter 2 timmar är vi dock ganska klara med nationalparken så vi passar på att promenera ner för berget en bit, där vår chaufför pekade ut en utsiktspunkt på vägen upp. Det är fin utsikt, men parken var finare. I brist på annat att göra knatar vi upp till parken igen och sätter oss för att vänta på vår chaufför, det regnar och är molnigt. Vi är så pass högt upp att vi ibland är inne i molnet, lite kul, men väldigt kallt.
Väl hemma igen, lagar Jonas mat, fisk och pasta. Känns lite trist att åka härifrån imorgon, hit skulle jag kunna tänka mig åka tillbaka för det har varit riktigt bra, lugnt och skönt. Skulle vara kul att segla runt här tror jag (även om jag är den sjösjuka typen så tror jag ändå det vore trevligt).
1 kommentar:
Fina bilder!
Skicka en kommentar