Kanasawa, dag 45: Slott, trädgård och mera snö

Idag tog vi oss ut på lite sightseeing i Kanasawa. Först ett tempel:


Runt templet var det fullt med lappar som folk lämnat, oklart vad dessa är, om någon vet så lämna gärna en kommentar! Jag och Jonas har funderat på böner, önskningar eller dåliga fortunes som folk har fått.


Sedan promenerade vi vidare i kylan (för idag var det kallt!) till Kanasawa Castle. Ett slott som har bl.a. brunnit ner tidigare, så allt är återuppbyggt och gjort av trä (träet luktar fortfarande nytt). Liten del av slottet till höger på bilden:


Kort taget ut på omgivningarna inifrån slottet, alla fönster var smala men karmarna var tjocka, därav inramningen på kortet.


Som sagt allt var gjort i trä därinne och många trappor fanns det. Man fick inte ha på sig sina egna skor därinne, vilket jag kan förstå med tanke på snön och slasket utanför. Man fick låna tofflor som var alldeles för smala för mina klumpfötter vilket gjorde att vandringar upp och ner för trappor inte var så enkelt, nästan lite komiskt när man försökte behålla tofflan på foten. :)


Det nedre taket på fotot nedan är till en öppning som de (på det riktiga slottet en gång i tiden) använde för att kasta ner stenar på inkräktare.


Foto inifrån slottet, som ni ser så saknas alla typer av inredning:


Bild då vi är på väg från slottet:


Efter slottet gick vi till en park: Kenrokuen garden som låg slottsparken där vi såg på lite allt möjligt, parken var fin i vinterskrud, men jag kan tänka mig att den är ännu vackrare på sommaren. Nedan är Kotojitoro lantern som var väldigt populärt bland de japanska turister som vi såg.


Och så ett foto där jag r med, som ni ser har jag anammat att gå med paraply när det snöar. Inte så tokigt faktiskt då man slipper bli blöt. Här gör dessutom nästan alla det, så man behöver inte känna sig märklig, i Sverige är ju paraplyn mest för regn och ej för snö.


Staty i parken:


Efter slottet och parken så var vi trötta, frusna och hungriga. Vi hittade då ett litet kaffeställe som hade bara kaffe på menyn. En trevlig farbror som t.o.m. hade sin egen rostmaskin, se nedan. Synd att vi inte förstod varandra han kunde säkert ha berättat ett och annat intressant annars.


Senare på kvällen när vi gick ut och åt hände något lite småkul. Precis när vi kliver innanför dörren på restaurangen så får en japansk tjej syn på Jonas och helt spontant säger hon ganska högt: ååååååååååh! Lite kul, men vissa reagerar mycket på blåa ögon här, jag har dock inte fått samma reaktion som Jonas fick. :)