När vi var vid första templet så märktes det att något var på väg att hända, utan att ha en aning om vad det var så ställde vi oss och väntade med övriga personer. En del japaner hade med sig en hoppfällbar pall att stå på för att se bättre, ganska smart egentligen.
Det visade sig att det var miko som vi väntade på, dvs. tjejer som ska bli geishor.
De uppträdde med dans, väldigt fint, med små, lugna, kontrollerade rörelser:
Efter dansen så slängde prästerna ut små påsar till publiken, som mer eller mindre slogs om påsarna.
Påsarna innehöll små sojabönor och de ska bringa lycka till den som får dom. Tanken är att man ska äta lika många bönor som man är gammal.
Efter all tumult så vandrade vi runt lite i området:
Nedan är någon form av böneplats, japanerna går fram till snöret, rör vid symbolerna, kanske lämnar ett mynt eller två, ber (eller önskar något?), och drar sen i snöret. Ibland klappar de även några gånger och håller händerna med handflatorna emot varandra.
Foton från närliggande park:
Vi återvände sedan ner mot templet och scenen där ett nytt skådespel var på gång. Denna gång med livemusik, de hade ganska många annorlunda instrument, bland annat en ganska häftig flöjt:
Även denna gång var det dans:
De hade också efterföljande sojabönsutkastning även denna gång, Jonas lyckades få en påse den här gången. Jag fick smaka några bönor, inte så tokigt. Vi lunchade och såg sen lite fler tempel.
Nedanstående tempel fick man gå in i bara man tog av sig skorna. Det var fint inuti med massa guld.
Vi vandrade sedan ner mot byn och såg lite fler tempel efter vägen, det är så många här så det är nästan svårt att undgå att se tempel. :)
De flyter en flod (eller å, jag kan inte skillnaden) genom Kyoto, foto på den nedan:
Precis när vi har korsat bron så hör vi skrik, det visar sig att det är några ungdomar som spelar musik och sjunger/skriker till. Vi stannar och lyssnar en stund, varje låt avslutas med massa skrik från alla bandmedlemmar. Hade varit intressant att förstå vad de sjunger om. Ibland får huvudsångaren som har djävulshorn på huvudet för sig att hoppa runt. Såväl han som publiken blev ganska förvånade när han helt plötsligt hoppar upp på lilla muren bakom bandet för att en sekund senare falla rakt ner i vattnet med gitarr och allt! Han fann sig dock snabbt och hoppade upp och fortsatte spela!
Vi fann en mysig liten promenadgata med många skyltar:
Vi åt lite mat igen, hamnade på ett trevligt japanskt ställe där vi fick en del tips om Japan. Bl.a. fick vi veta att i regionen vi är nu så har de sitt eget ord för tack: okini. Vi provade det några gånger under kvällen och fick i stort sett alltid förvånade leenden tillbaka. :)
Något som finns överallt i Japan är ett spel som heter Pachinko, som är en form av spelmaskin att jämföra med typ enarmadbandit. I detta spel så köper man små metallkulor som man skickar in med olika hastighet i spelet för att försöka få ut fler metallkulor. Detta samtidigt som de har världens oljud i rummet. Vi provade att spela, men det var inte så lätt att förstå vad och hur man gör. Kul att ha provat dock!
Kvällen slutade på en irländsk pub (dock inga irländare i sikte, bara japaner). De blev glada när vi sa att vi kommer från Sverige. De ska ha en svensk afton om några dagar, se deras reklamlapp nedan:
Den kvällen har de tänkt bjuda på svensk mat, nyponsoppa! :) Kvinnan som jobbade på stället hade redan börjat provlaga och frågade om vi inte kunde tänka oss att prova. Självklart! Bild på nyponsoppan nedan:
Utlåtandet? Jodå, nog smakade det nyponsoppa allt. Vi tipsad om att de kan servera den varm om de vill. Första gången någonsin jag äter hemlagad nyponsoppa, och jag gör det i Japan! Kvinnan hade fått receptet från en bok av Carl-Jan Granqvist, den innehöll också andra delikatesser som janssons frestelse och kanelbullar:
Efter att vi fått prova svensk mat så fick vi också prova något japanskt: umeboshi.
Det var ganska gott, främst eftersmaken, men dock väldigt salt och surt! Jag lyckas inte riktigt hålla minen:
Jonas hade provat en tidigare, men testade en nu med. Han sa att denna var ännu surare än vad han mindes att den andra var. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar